Kära Tobias!
Du grät inte på ditt bröllop, men det gjorde jag.
Det började direkt. Den här, allt vanligare tror jag, seden att bruden ska ledas in av sin far och överlämnas till brudgummen symboliserar något jag inte känner mig bekväm med. Så, när inte bara bruden eskorterades av sin pappa utan också brudgummen av sin mamma kom tårarna. Det var en både vacker, rörande och smått genialisk lösning.
Sen smågrät jag då och då under hela vigseln. Och jag som förstås glömt näsdukar och måste tigga till mig i bänkraderna.
Mest rörd blev jag ändå under brudvalsen. Ni var oerhört vackra och romantiska.
Men att jag skulle kunna sia om vad som väntar nu? Nä det går inte. Alla vi som tror att vi velat se uppföljaren till din favoritfilm, och se Hugh Grant och Julia Roberts ta hand om sin fina lilla bebis tror fel. Den filmen när föräldrarna vankar runt med ett barn som inte vill sova, själva sover i skift och tittar på den andre och tänker: “Sen, i ett annat liv, när jag fått sova åtta timmar, då ska jag ägna mig åt dig”, den filmen blir skittråkig. Men det livet kan vara underbart. Eller TV-serien Vänner. När alla stadgat sig finns det inget mer att säga – på TV – men desto mer i verkligheten.
Du vet precis hur det är att leva med en annan människa. Om man har ring på fingret (eller, just jag ska väl säga, om man är gift) eller inte spelar ingen roll.
Jag var ung i en tid då det inte alls var viktigt att gifta sig. När jag gifte mig hade jag aldrig varit på ett bröllop och sedan fick jag vänta 29 år på att få komma på nästa.
När A friade (eller snarare kom med ett förslag) var det mig så främmande med giftermål att jag svarade “Va! Varför det?”
Sen vigde vi oss i tingshuset i Sveg med bara två vittnen. Nästan inga visste om att vi skull gifta oss, och vi förbjöd de som visste att göra någon affär av det. Jag hade ny klänning, mascara på ögonfransarna men hade glömt fixa tid hos frissan Det enda vi behövde säga var “ja”, men jag lyckades ändå säga mitt enda ord på fel ställe. Otroligt korkat.
Lunch med vittnen, god mat och gott vin skulle avnjutas på Svegs (bästa) krog, Men se vin serverades inte vid denna tidiga timme så vi skålade i lättöl.
Jag minns ändå mitt bröllop med glädje. Bröllopsresan gick till en fantastisk fjällstuga där vi åkte skidor på alla ledder i strålandes solsken några dagar.
Inte vet jag vad som väntar er på livets väg, men jag tycker mig skymta en liten hund.
Nej inte vet jag vad som väntar er, men att ni blir lyckliga tillsammans vet jag. (Och att peripetin inte kommer att följas av anagnorisis.) Att ni kommer att upptäcka att tryggheten i en lång relation, där man känner varandra utan och innan, kan vara precis lika fantastisk som nyförälskelse. Att ljusa och mörka dagar och nätter blandas i en lång, lång rad och att man ibland behöver de mörka för att inte ta de ljusa för givna.
Inte ens några goda råd har jag att komma med. Jag är världssämst på goda råd. Men vänta bara tills ni får barn. Då kommer jag inte att kunna hålla mig. Då ska jag strö goda råd över er.
Många kramar till herr och fru Mossop
Kerstin
Kulturtanten och velourkillen 