Dandanat

Hej Tobias!

Efter en sömnlös natt med fyra cigaretter följd av en uppesittarnatt fylld av sång, musik, arrak, cigaretter och Taybeh tänker då inte jag moralisera över rökning. Det finns tillfällen då ciggen är en hjälp och tröst, och därmed lämnar jag ämnet.

Jag är på musikfestivalen Dandanat i Betlehem vilket gör det här till ett kort inlägg. Varken tiden eller koncentrationen finns, men jag måste berätta lite ändå.

En natt hörde jag (kanske) samma katt och tupp som du och jag njöt av det.

Här är jag i en del av världen som jag älskar. Jag är omgiven av musik och fantastiska människor från tidig morgon till tidig morgon. Jag delar upplevelsen av Palestina med människor som aldrig varit här. Det är fantastiskt.

Fantastiskt är också att jag är en i gänget. Dessa unga begåvade män och kvinnor tycker inte det är ett dugg konstigt att jag är här med dem. Möjligen tycker de att jag är konstig som inte kan sjunga. Vilket jag lovat göra ikväll. det blir en ohygglig chock för dem.

Så nu måste jag ila bort till den fantastiska fest i hotellobbyn som pågår bakom mig. Fioler, gitarrer, sång, handklapp och, ser jag, en häftig dansbattle mella Gurra i Everfold och Emma å ena sidan och dansare i el Funon på den andra.

Hastiga kramar

Kerstin