Alice och Lotta, eller Är mat kultur?

Tre tuffa frågor, klart det kan funka. Men den här gången får faktiskt du börja så ägnar jag mig under tiden åt att rädda den här bloggens rykte som kulturblogg – fast är mat verkligen kultur? Ogillar i högsta grad resonemanget att allt är kultur.

Har nu sett “Landet Brunsås” som du tipsade mig om och som jag tidigare missat. Programmen är väl helt OK tycker jag, men inte är Lotta Lundgren samma geni när hon pratar som när hon skriver.

Hennes kokbok Om jag var din hemmafru är den bästa kokbok som utgivits sedan Alice B Toklas kokbok kom ut i Sverige 1982.

Inte för recepten, även om jag gillar dem, men för bilderna och texterna.  Hör bara på det här:

Jag brukade tänka att fondkok var någonting människor med för mycket tid och tramsig självbild höll på med…

Om hoppet är det sista som lämnar människan, vad är det näst sista som lämnar oss? … ambitionen att äta mer kål?

Den här ratatouillen är så absurt enkel att du steker ihop den på en kvart med en unge på armen samtidigt som du snabbstädar lägenheten, läser ledaren i DN, plockar ur diskmaskinen, bokar om lunchen nästa tisdag, putsar silvret…

Alla frigörande övningar är förenade med vissa risker. Så också krossandet av citrongräs.

Det är en tidig morgon i december, och du har just vaknat upp bredvid någon som, för att uttrycka sig krasst, är lite för bra för dig. Vad gör du?
Alternativ A) Smyger ut i badrummet och börjar blaska med tvål, vatten, tandkräm, ögondroppar, täckstift, läppstift, rakhyvel, näskanna, lösröv och myskolja.
Alternativ B) Smyger upp och ställer dig vid spisen.

Det är då man behöver ett recept som sår split. Som får gästerna att skruva på sig och mumla att det börjar bli svårt att bjuda igen.

Gränsen mellan smart och lat är ofta hårfin.

Uppriktigt sagt skulle jag kunna skriva av hela boken, men något får du göra själv. Låna genast på bibblan!

Alice B Toklas levde med Gertrude Stein från den dag hon (Alice) anlände till Paris 1907 till Steins död och de två drev tillsammans salong i Paris för alla genialiska konstnärer och författare som vistades där. Hennes kokbok är också en sorts memoarer, men här tycker jag ändå att recepten är de mest fantastiska, speciella och ibland extravaganta man kan tänka sig (Rosa abborre Pompadour, Jätteduvunge i pyjamas, eller att en Bouillabaisse inte är en Bouillabaisse utan knorrrhane, röd blåfisk och kungsfisk). Recepten är gärna av typen: tag fyra humrar, en massa grädde och smör …

Ett avsnitt handlar om vad de åt under den tyska ockupationen: chokladtryfflar, tounedos, svart tryffel, Befrielsefruktkaka …

Boken lär också innehålla ett recept på Hasch-kladdkaka som är borttaget i den svenska utgåvan.

Sen ska man inte låta sig luras att tro att Alice B Toklas självbiografi också är hennes memoarer. Nä, det är Gertrude Steins memoarer. Invecklat? Inte alls.

Så där ja, klart mat kan vara kultur!

Er tillgivna
    Kerstin

En lämplig avslutning stulen från Websters Pappa Långben, men var glad att jag inte stal från Richardsons Pamela. Alla breven i den slutar med: Med djupaste vördnad, Djupt olyckliga, Er lydiga och dygdiga eller till och med Er politiserande. (Alla så mycket bättre än MVH.)

Annonser

5 thoughts on “Alice och Lotta, eller Är mat kultur?

  1. Håller med. Fast jag är lite nyfiken på Jätteduvunge också. Var hittar man jätteduvor?

  2. Vilken underbar recension, jag lyfter på hatten! Du har läst mig väl. Alice B Toklas är en av mina favoriter (som person, skribent och matkreatör) jämte damer som Barbro Alving, Betty MacDonald, Jean Webster och Hiram!

  3. Åh Lotta. Tänk att du svarade. Min lyckodag idag. Dessutom så många gemensamma favoriter.

  4. Ping: Kulturtanten och velourkillen säger hejdå | Kulturtanten och velourkillen

Kommentarer inaktiverade.